tearzdesign

Detta är en tung fråga, en riktigt tung fråga. För religion har egentligen inga som helst bevis på att de existerar , men ändå följer majoriteten av hela jordens befolkning någon typ av religion. Detta är en punkt där jag är väldigt förvirrad , jag vet vad jag vill tro på och jag vet vad jag vill leva efter. Men är de egentligen de att "Gud" finns ? eller att Jesus har funnits ? Om jag ska vara helt ärlig tror jag att Gud är en metafor, jag tror att Gud egentligen är dig själv och din egna vilja. Att be eller meditera egentligen är ett sätt att tala till sig själv, för de är ju inget naturligt drag, att prata med sig själv kan man ju göra men att föra en konversation med sig själv är ju sällan man gör. Att meditera handlar kanske egentligen om att bara fokusera all sin energi på sig själv ? Att komma i kontakt med sig själv för att få reda på vad det är som pågår i våra huvuden och kroppar. Jag tror på själar och reinkarnation (återfödsel). Jag tror på karma, fast kanske på mitt egna lilla vis, för jag tror ju inte att om man ger bort 100 tusen till en uteliggare att dina goda karma kommer ge dig pengarna tillbaka. För karma handlar inte om materiella ting , det handlar om den energin du förmedlar när du gör någon gott, har man en god karma kommer man inte att tänka på den materiella förlusten av att ge bort pengar utan man kommer glädjas åt den positiva energin man tjänar. Men tillbaka till ämnet , jag tycker att religion har gått överstyr. Folk använder Gud som ursäkt för att kunna kriga, och det låter helt ologiskt. Ta islam som exempel , jag tycker personligen att den religionen helt saknar grund. De finns ingen anledning till varför dom ska leva som dom gör. Hur kan man tro att man kommer bli belönad för att man spränger sig själv och många andra oskyldiga människor ? Om man nu får komma till paradiset och blir belönad me 72 oskulder , vad händer med dom man dödade i smällen då ? Jag tror vi måste öppna ögonen lite och kanske ha i åtanke att religion är kanske bara grund strukturen till ett gott liv. För att om det nu är så att Gud är en metafor för dig själv , så blir allt helt plötsligt klart i mina ögon. Att gifta sig handlar inte om att ingå i ett löfte med gud , utan att ingå i ett löfte med sig själv. Kärlek är en stark egenskap , för det handlar om att lägga full tillit på varandra , att blotta sina känslor. När man gör de ger man sin partner möjligheten att bara slänga känslorna i golvet och trampa på dom, därför gifter man sig, för ingå i ett löfte med sig själv att ta hand om det dyrbaraste man har , en annan persons tillit. Julafton handlar om att visa kärlek för dem som betyder mest , att äta gott och prata , att kunna gynna sig själv och andra att må bra.